Det som inte mäts blir inte gjort brukar det heta...
Enligt min erfarenhet blir det mesta gjort utan mätningar. Däremot kanske begreppet stämmer bättre på marginalen, för när prioriteringar ska göras brukar det mätbara prioriteras.
Något som alltid ska prioriteras är årlig uppföljning av det systematiska arbetsmiljöarbetet i SAM-AFS:en (beskrivs med ordet kontroll i lagtexten). Jag använder dock oftast begreppet uppföljning, då det känns mer som ett samspel mellan arbetstagare, än att utföra kontroll. Uppföljning ger en bredare betydelse och som förutom faktisk kontroll även omfattar stegen Åtgärder och undersökning som beskrivs i SAM-hjulet.
Hur ofta ska man då undersöka sina risker?
Det är inte alltid helt självklart tycker jag. Vid förändringar såklart, men vad är en förändring, hur ofta ska man bedöma det och så vidare... Ett ganska vanligt arbetssätt är att genomföra årlig riskbedömning eller årlig genomgång av sina aktuella risker – kanske är riksinventering är ett bättre ord.
Genomförandet kan vara att man tillsammans med arbetstagare, skyddsombud och chef går igenom de förekommande arbetssätten som en skrivbordsövning. Det kan bli ett bra underlag för fortsatt arbete, men det får inte bli ett sömnpiller som man gör bara för att få det gjort. Samsyn kring syftet blir viktigt för att skapa förståelse, accept och drivkraft att ta fram en plattform för prioritering av det fortsatta arbetet kring de risker som identifieras.
