Greta Högberg: "Med rätt struktur blir arbetsmiljöansvaret lättare att bära"

I min förra krönika skrev jag om att trygghet skapar mod – och mod skapar säkerhet. Sedan dess har jag mött många chefer och skyddsombud i BAM-utbildningar, Bättre Arbetsmiljö, och en fråga har stannat kvar hos mig: Kan arbetsmiljöansvaret ändå bli så tungt att det nästan skaver?

Det som är tydligt i Arbetsmiljölagen, kapitel 3 §§ 1–3, är att det alltid är arbetsgivaren – ytterst högsta ledningen – som har det övergripande ansvaret för arbetsmiljön. Arbetsmiljöarbetsuppgifter kan fördelas, men ansvaret kan aldrig delegeras bort. Om något allvarligt inträffar är det i efterhand en domstol som prövar om tillräckliga åtgärder har vidtagits, och om någon döms enligt Brottsbalken är det inte sällan den som bär arbetsmiljöansvaret.

Det är ett viktigt ansvar, och det kan vara tungt att bära. En undersökning från Arbetsmiljöverket (2024) visar att det finns en betydande risk att chefers egen arbetsmiljö glöms bort. Hur ska man då som chef orka bära både sitt eget och andras ansvar?

När du som chef har fördelat arbetsmiljöarbetsuppgifter till underställda chefer eller medarbetare är det fortfarande du som ska säkerställa att de har förstått vad uppgiften innebär. Att de vet hur de ska agera när allt fungerar – men också när det blir stopp i produktionen. Att de kan beskriva hur arbetet ska utföras utan att någon skadar sig, eller riskerar att någon annan gör det.

Har riskbedömningen gjorts tillräckligt grundligt? Finns det något som har förbisetts och som i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser? Det är frågor som kan följa med hem efter arbetsdagens slut. Kanske fortsätter produktionen dygnet runt. Är du trygg i att nattskiftet vet exakt vad som gäller om något oväntat inträffar?

Frågetecknen går inte att delegera bort. De försvinner inte för att någon annan fått arbetsmiljöarbetsuppgiften på papper. Har personen verkligen förstått? Skulle hen kunna förklara vad uppgiften innebär i praktiken?

Jag möter många chefer som bär detta tyst. Inte för att de saknar engagemang, utan för att de tar sitt ansvar på allvar och vill göra rätt. Samtidigt är verkligheten i industrin ofta krävande. Produktionstakten är hög och resurserna kan vara begränsade.

Riskbedömningar genomförs – men följs de upp så systematiskt som de behöver? Tillbud rapporteras – men analyseras de och leder till konkreta förbättringar? Vem har den samlade överblicken över helheten?

Det är i glappet mellan ambition och struktur som oron kan växa. Vet jag att vi har gjort tillräckligt eller hoppas jag bara?

Arbetsmiljöarbete handlar i grunden om människor, kultur och dialog. Men vi människor behöver struktur för att skapa hållbar trygghet. Ordning och reda är inte byråkrati för sakens skull – det är ett sätt att säkerställa att inget faller mellan stolarna.

Läs också >> Årlig uppföljning är ett lagarbete

När riskbedömningar dokumenteras och följs upp, när åtgärder har tydliga ansvariga och tidsramar och när ledningen har en samlad och aktuell lägesbild minskar beroendet av enskilda personers minne eller magkänsla. I dag finns tekniska lösningar som kan bidra till just den överblicken och spårbarheten. De ersätter inte ledarskapet eller dialogen i verksamheten, men de kan vara ett stöd för att skapa struktur och samsyn.

Att vara chef i industrin är att bära ansvar – det är en del av uppdraget. Men ansvaret ska inte vila på osäkerhet eller förhoppningar. Det ska vila på systematik, tydlighet och gemensam förståelse – det som kallas SAM – Systematiskt arbetsmiljöarbete.

När arbetsmiljöarbetet är genomtänkt, dokumenterat och förankrat blir ansvaret inte mindre viktigt – men det blir lättare att bära.

Och kanske är det just där som verklig trygghet börjar: i vissheten om att arbetet inte bara är gjort, utan också håller över tid.

Greta Högberg

Addera Hållbar HR, Arbetsmiljöutbildare